Det blir ALDRIG som jag vill. När är det min tur att vara lycklig?
Se på fan. Ännu en sak som går åt helvete.
Suck. Jag orkar inte mer.
Hur länge kommer jag orka?
Hur länge kommer jag stå ut?
Allt är åt helvete.
Vågen visar på -27 kilo.
Jag borde jubla och hoppa dubbla hopp.
Men inte ens det glädjer mig längre.
Vad fan kan kan göra mig glad igen?
Återigen hade jag fått upp hoppet, och så bara raseras det igen.
Precis som förra gången. Fastän jag lovade mig själv att aldrig igen bli så glad och hoppas så mkt.
"Jag kanske kan komma ner efter den 27e". Jag blev själaglad.
Jag ville så gärna. Jag VILL så gärna.
Men nej. Det går inte.
Att avstånd kan få en att må såhär jävla dåligt. Fy fan.
Allt jag vill är jue bara att vara glad, vara lycklig. Men inte ens det får jag.
Jag vill hitta en mening med mitt liv igen.
Just nu är jag bara. Varken mer eller mindre. Jag bara är.
Inget jobb, ingen att älska, ingen fritid, ingen framtid.
Träffar mina vänner då och då, på lite kaffe, en fika i Gislaved eller bara lite shopping.
Har jag tur blir jag inringd att jobba helger.
Men det är inget riktigt liv.
Mina vardagar, när jag bara går hemma då?
Det är inget liv. Hade jag kunnat hade jag bytt bort mitt "liv".
Jag är inne i min dåliga period, och jag bara sjunker för var dag som går.
Jag tror jag håller på att gå in i väggen.
Och mitt hjärta det bara krånglar. Känner av det dag som natt.
Hur det pumpar, fort och ihärdigt. Känns som att det ska explodera ibland.
Ibland som att det håller på att hoppa ur bröstkorgen.
Jag känner av mitt hjärta helt enkelt.
Jag borde gå till doktorn. Jag är lite rädd, faktiskt.
Men. Som alltid går jag bara när det är akut.
För jag har faktiskt inte råd med att lägga ut 150:- på läkaren.
Jag äger för tillfället 120:- på banken.
Och tanken på att jag kanske får lämna bort mina katter gör mig bara mer ledsen, än vad jag redan är.
Någon av dem har fått den dåliga vanan att kissa lite varstans.
Först var det på M:s byxor. Sedan på 2 av mina egna par.
Sedan rev de ner min gardin och kissade på den.
Senaste var det min lilla "fåtölj" där det låg en påse rentvättade kläder, min väska och mina nycklar.
Jag kan inte ha en katt som kissar så.
Och bara lämna bort den ena, det gör jag inte.
De är helsyskon och har varit ihop sedan födseln.
Måste jag lämna bort, så blir det båda.
Jag hoppas jag inte tvingas göra det.
Då kommer jag verkligen gå under.
Suck. Jag orkar inte mer.
Hur länge kommer jag orka?
Hur länge kommer jag stå ut?
Allt är åt helvete.
Vågen visar på -27 kilo.
Jag borde jubla och hoppa dubbla hopp.
Men inte ens det glädjer mig längre.
Vad fan kan kan göra mig glad igen?
Återigen hade jag fått upp hoppet, och så bara raseras det igen.
Precis som förra gången. Fastän jag lovade mig själv att aldrig igen bli så glad och hoppas så mkt.
"Jag kanske kan komma ner efter den 27e". Jag blev själaglad.
Jag ville så gärna. Jag VILL så gärna.
Men nej. Det går inte.
Att avstånd kan få en att må såhär jävla dåligt. Fy fan.
Allt jag vill är jue bara att vara glad, vara lycklig. Men inte ens det får jag.
Jag vill hitta en mening med mitt liv igen.
Just nu är jag bara. Varken mer eller mindre. Jag bara är.
Inget jobb, ingen att älska, ingen fritid, ingen framtid.
Träffar mina vänner då och då, på lite kaffe, en fika i Gislaved eller bara lite shopping.
Har jag tur blir jag inringd att jobba helger.
Men det är inget riktigt liv.
Mina vardagar, när jag bara går hemma då?
Det är inget liv. Hade jag kunnat hade jag bytt bort mitt "liv".
Jag är inne i min dåliga period, och jag bara sjunker för var dag som går.
Jag tror jag håller på att gå in i väggen.
Och mitt hjärta det bara krånglar. Känner av det dag som natt.
Hur det pumpar, fort och ihärdigt. Känns som att det ska explodera ibland.
Ibland som att det håller på att hoppa ur bröstkorgen.
Jag känner av mitt hjärta helt enkelt.
Jag borde gå till doktorn. Jag är lite rädd, faktiskt.
Men. Som alltid går jag bara när det är akut.
För jag har faktiskt inte råd med att lägga ut 150:- på läkaren.
Jag äger för tillfället 120:- på banken.
Och tanken på att jag kanske får lämna bort mina katter gör mig bara mer ledsen, än vad jag redan är.
Någon av dem har fått den dåliga vanan att kissa lite varstans.
Först var det på M:s byxor. Sedan på 2 av mina egna par.
Sedan rev de ner min gardin och kissade på den.
Senaste var det min lilla "fåtölj" där det låg en påse rentvättade kläder, min väska och mina nycklar.
Jag kan inte ha en katt som kissar så.
Och bara lämna bort den ena, det gör jag inte.
De är helsyskon och har varit ihop sedan födseln.
Måste jag lämna bort, så blir det båda.
Jag hoppas jag inte tvingas göra det.
Då kommer jag verkligen gå under.
Shut the fuck up, get up!
Allt bara svänger.
Som en berg-och dalbana. Jag hatar det.
Dummade mig jävlar i helgen.
Suck. Denna jävla fylla, ställer bara till problem.
Istället för att ringa mina trevliga fyllesamtal så skickade jag dumma sms istället. Till M.
Vilket jag ÅNGRAR i efterhand.
Men jag fick snällt ringa och be om ursäkt igår.
Jag hoppas bara han godtar ursäkten.
Men jag är svältfödd på uppmärksamhet. Jag vill ha lite kärlek.
Jag vill iaf att han visar lite intresse. Det var väl det som ledde till att jag gjorde som jag gjorde.
Jag mådde inte alltför bra igår. Haha. Jag och Camilla turades om att springa mellan toaletten och sängen!:P
Haha. Vi var bakfulla ihop. Skönt att inte vara den enda iaf!:D
Jag var hemma hos Camilla i lördags. Söp till det hemma hos henne och gick sedan ut i Halmstad.
Hamnade på Bulls först, men det var inge kul, så vi gick vidare till Mårtensson och där fastnade vi sen hela natten.
Mina nya skor tog kål på mina fötter. Men. Jag dansade iaf, och en äcklig snubbe försökte hångla upp mig... blä.
Det satte jag punkt och pricka för SNABBT vill jag lova. Uääh.
Annars så rullar daganra på här hemma, som vanligt. I min egna ensamma tristhet.
Inget jobb att gå till. Sitta hemma framför datorn.
Diska ibland, dammsuga ibland, sköta lägenheten i ren allmänhet. Dammsuga behöver jag förresten göra idag.
Tvättat har jag gjort. Väntar bara på att få hämta upp den sista tvätten innan halv. Då går tiden ut.
Diska behöver jag jue också göra... Jösses. Jag har varit borta 2 dagar och så ser det ut som fan.
Katterna river lägenheten som vanligt. Blev förbannad på Tifa häromdagen. Så mkt hon har kloat på min soffa!>_<
De håller låda här förjämnan, oavsett om det är dag eller natt. Pissar och skiter som aldrig förr gör de också.
Inte bara i kattlådan! Jävla katter!
Vet inte vem av dom som hade kissat på 2 par byxor, och ett par senare hade de rivit ner gardinen (?!) och kissat på den. WTF?
Idag har iaf hyresvärden varit här med le rörmockare. Borrat jääävlar hela dagen. De satte igång klockan 8. UNDER mitt sovrum. Lät som om hela rummet skulle rasa. Blev illa tvingad att gå upp. Sova i det oväsendet är jue stört omöjligt.
Sen kom rörmockaren upp och kollade mina element. Jag passade på att fråga. Rören som går hos mig är helt sönderrostade. De måste bytas ut. Troligen mina element också. Jippi.
Blir intressant att se vart detta leder...
Och min vikt står fast. >_<
Störigt som in i helvete.
Men jag fick iaf beviset på att jag gått ner, när jag skulle prova kläder som jag kunde gå ut i i lördags.
Ett par skjorts i stl 44, som jag aldrig använt, som jag köpte när jag var en 42/44 för 5 år sen.
De passar nu iaf. Helt jävla otroligt! Det är fan inte långt kvar, och jag vill så gärna bara tappa de sista kilona nu, så jag kan koncentrera mig på annat! Vill gå ner till en stlk 40 iaf! Jag vet jag kan klara det. Jag ska bara fortsätta kämpa!
Och så måste jag passa på att tack Johanna för kommentarerna hon ger ibland! Tack vännen!<3 Jag är glad att vi fått kontakt igen! :) Det är skönt att höra ibland att ngn bryr sig, även om ni inte behöver vara oroliga för mig!^^, Jag har bara fått ett fast mål, att gå ner i vikt, och det håller jag fast på, men, det kommer aldrig gå för långt, jag lovar!^^
Och dagens Omnom-låt! OSSUM SAUCE!
Korn- Get up feat Skrillex <3 <3 <3
Som en berg-och dalbana. Jag hatar det.
Dummade mig jävlar i helgen.
Suck. Denna jävla fylla, ställer bara till problem.
Istället för att ringa mina trevliga fyllesamtal så skickade jag dumma sms istället. Till M.
Vilket jag ÅNGRAR i efterhand.
Men jag fick snällt ringa och be om ursäkt igår.
Jag hoppas bara han godtar ursäkten.
Men jag är svältfödd på uppmärksamhet. Jag vill ha lite kärlek.
Jag vill iaf att han visar lite intresse. Det var väl det som ledde till att jag gjorde som jag gjorde.
Jag mådde inte alltför bra igår. Haha. Jag och Camilla turades om att springa mellan toaletten och sängen!:P
Haha. Vi var bakfulla ihop. Skönt att inte vara den enda iaf!:D
Jag var hemma hos Camilla i lördags. Söp till det hemma hos henne och gick sedan ut i Halmstad.
Hamnade på Bulls först, men det var inge kul, så vi gick vidare till Mårtensson och där fastnade vi sen hela natten.
Mina nya skor tog kål på mina fötter. Men. Jag dansade iaf, och en äcklig snubbe försökte hångla upp mig... blä.
Det satte jag punkt och pricka för SNABBT vill jag lova. Uääh.
Annars så rullar daganra på här hemma, som vanligt. I min egna ensamma tristhet.
Inget jobb att gå till. Sitta hemma framför datorn.
Diska ibland, dammsuga ibland, sköta lägenheten i ren allmänhet. Dammsuga behöver jag förresten göra idag.
Tvättat har jag gjort. Väntar bara på att få hämta upp den sista tvätten innan halv. Då går tiden ut.
Diska behöver jag jue också göra... Jösses. Jag har varit borta 2 dagar och så ser det ut som fan.
Katterna river lägenheten som vanligt. Blev förbannad på Tifa häromdagen. Så mkt hon har kloat på min soffa!>_<
De håller låda här förjämnan, oavsett om det är dag eller natt. Pissar och skiter som aldrig förr gör de också.
Inte bara i kattlådan! Jävla katter!
Vet inte vem av dom som hade kissat på 2 par byxor, och ett par senare hade de rivit ner gardinen (?!) och kissat på den. WTF?
Idag har iaf hyresvärden varit här med le rörmockare. Borrat jääävlar hela dagen. De satte igång klockan 8. UNDER mitt sovrum. Lät som om hela rummet skulle rasa. Blev illa tvingad att gå upp. Sova i det oväsendet är jue stört omöjligt.
Sen kom rörmockaren upp och kollade mina element. Jag passade på att fråga. Rören som går hos mig är helt sönderrostade. De måste bytas ut. Troligen mina element också. Jippi.
Blir intressant att se vart detta leder...
Och min vikt står fast. >_<
Störigt som in i helvete.
Men jag fick iaf beviset på att jag gått ner, när jag skulle prova kläder som jag kunde gå ut i i lördags.
Ett par skjorts i stl 44, som jag aldrig använt, som jag köpte när jag var en 42/44 för 5 år sen.
De passar nu iaf. Helt jävla otroligt! Det är fan inte långt kvar, och jag vill så gärna bara tappa de sista kilona nu, så jag kan koncentrera mig på annat! Vill gå ner till en stlk 40 iaf! Jag vet jag kan klara det. Jag ska bara fortsätta kämpa!
Och så måste jag passa på att tack Johanna för kommentarerna hon ger ibland! Tack vännen!<3 Jag är glad att vi fått kontakt igen! :) Det är skönt att höra ibland att ngn bryr sig, även om ni inte behöver vara oroliga för mig!^^, Jag har bara fått ett fast mål, att gå ner i vikt, och det håller jag fast på, men, det kommer aldrig gå för långt, jag lovar!^^
Och dagens Omnom-låt! OSSUM SAUCE!
Korn- Get up feat Skrillex <3 <3 <3
Amerikanskt fläskberg! Thats me!
Väl.
Jag vågade.
Efter att få ha stått ut med att mina nerver kollapsar dag efter dag, så fick jag nog.
Jag skrev som det var till M, eftersom jag inte fick tag i honom på varken telefon eller nån annanstans, så fick det bli på facebook.
Jag skrev att jag är kär i honom. Att jag mått skit de senaste veckorna.
La fram allt som det var. Och frågade samtidigt varför han gjort såhär. Om han är intresserad alls.
Jag fick iaf svar. Inte riktigt de svar jag ville, men svar fick jag.
För jag fick inte svar på om han är intresserad, det skrev han inte rakt ut.
Men han verkar iaf inte ha tappat intresset, så, visst finns det kvar.
Han vill iaf komma hit igen, så det betyder jue ngt!
Så jag ska inte deppa ihop för inget nu.
Det var nog bara att min gamla kära kamrat Höstdepression börjar visa sig alltmer nu.
Det slog helt enkelt slint i huvudet på mig i helgen.
Usch, värsta helgen på så jävla länge.
Jag tackar Mine för att hon drog med mig hem till henne i fredags!<3
Nu är det väl ganska så bra igen, tror jag.
Men att gå hemma om dagarna såhär.
Tristessen tar kål på mig!!! Fy faaaan vad tråkigt det är. Jag gör jue inget vettigt av mina dagar.
Det finns inget vettigt att göra. Göra saker kostar pengar, pengar som jag inte har.
Jag menar, visst är det kul med spelet. Men. Att sitta dagarna i ända för att man inte har annat att göra, det tar kål på det roliga med spelet. Oftast sitter jag bara och stirrar på skärmen, i timmar.
Till vilken nytta?
Usch. Jag vill bara att M kommer hit igen. Vill krama och pussa på honom igen. Jag vill att det ska hända ngt. Jag vill ha honom!>_< Vill inte vara singel längre.
Jag vill ha lite kärlek igen! Det var så längesen! Jag vill mysa, vill ha närhet.
Och tanken på att det inte kommer hända på iaf 2 månader till... det tar knäcken på mig.
Och det här med min viktnedgång. Det går för sakta. Det händer jue inget! >_<
Jag vill se resultat nån gång!
Det är mitt beroende nu. Det är allt jag tänker på. Eller. Inte allt. Men till stor del.
När jag tänker på mig själv. Så får jag bara upp en bild på näthinnan.
Ett fetto, i bikini. Jag äcklas av den varje gång. Det är så jag ser mig.
Som alla de där amerikanska bilderna man sett. Där valkarna hänger över dessa små tygstycken. Eller, det är knappt så man ser att de ens har en bikini på sig.
Så ser jag mig själv. Och det är ingen annan som förstår.
Jag vågade.
Efter att få ha stått ut med att mina nerver kollapsar dag efter dag, så fick jag nog.
Jag skrev som det var till M, eftersom jag inte fick tag i honom på varken telefon eller nån annanstans, så fick det bli på facebook.
Jag skrev att jag är kär i honom. Att jag mått skit de senaste veckorna.
La fram allt som det var. Och frågade samtidigt varför han gjort såhär. Om han är intresserad alls.
Jag fick iaf svar. Inte riktigt de svar jag ville, men svar fick jag.
För jag fick inte svar på om han är intresserad, det skrev han inte rakt ut.
Men han verkar iaf inte ha tappat intresset, så, visst finns det kvar.
Han vill iaf komma hit igen, så det betyder jue ngt!
Så jag ska inte deppa ihop för inget nu.
Det var nog bara att min gamla kära kamrat Höstdepression börjar visa sig alltmer nu.
Det slog helt enkelt slint i huvudet på mig i helgen.
Usch, värsta helgen på så jävla länge.
Jag tackar Mine för att hon drog med mig hem till henne i fredags!<3
Nu är det väl ganska så bra igen, tror jag.
Men att gå hemma om dagarna såhär.
Tristessen tar kål på mig!!! Fy faaaan vad tråkigt det är. Jag gör jue inget vettigt av mina dagar.
Det finns inget vettigt att göra. Göra saker kostar pengar, pengar som jag inte har.
Jag menar, visst är det kul med spelet. Men. Att sitta dagarna i ända för att man inte har annat att göra, det tar kål på det roliga med spelet. Oftast sitter jag bara och stirrar på skärmen, i timmar.
Till vilken nytta?
Usch. Jag vill bara att M kommer hit igen. Vill krama och pussa på honom igen. Jag vill att det ska hända ngt. Jag vill ha honom!>_< Vill inte vara singel längre.
Jag vill ha lite kärlek igen! Det var så längesen! Jag vill mysa, vill ha närhet.
Och tanken på att det inte kommer hända på iaf 2 månader till... det tar knäcken på mig.
Och det här med min viktnedgång. Det går för sakta. Det händer jue inget! >_<
Jag vill se resultat nån gång!
Det är mitt beroende nu. Det är allt jag tänker på. Eller. Inte allt. Men till stor del.
När jag tänker på mig själv. Så får jag bara upp en bild på näthinnan.
Ett fetto, i bikini. Jag äcklas av den varje gång. Det är så jag ser mig.
Som alla de där amerikanska bilderna man sett. Där valkarna hänger över dessa små tygstycken. Eller, det är knappt så man ser att de ens har en bikini på sig.
Så ser jag mig själv. Och det är ingen annan som förstår.
You are a cinema, I could watch you forever!
Tror det är min höstdepression som slagit till igen.
Jag har tappat all jävla lust till allt. Precis allt.
Jag sitter hellre hemma i min lägenhet än går utanför. Den enda gången är när jag verkligen måste.
Fast i min egna lägenhet. Jag skiter fullständigt i om jag inte har ngn mat, det bekommer mig inte.
Men nu börjar katternas mat ta slut, jag måste snart till affären.
Och så har jag blivit hundvakt över helgen, så jag måste rasta honom.
Men Mine kom och drog med mig hem till dom igår, och bjöd på tacos.
Det var jävligt uppskattat! Tack vännen!<3
Hon är så himla fin i sin lilla runda begynnande bebismage!^^,
Är så himla glad för deras skull! :) Snart får man hålla ett sånt där litet mirakel igen!^^,
Jag vet vad allt beror på. Det är en salig blandning av vad som händer i mitt så kallade liv just nu.
Vetskapen om att man blivit ratad, men inte riktigt vill inse det. Utan ändå håller hoppet uppe.
Vetskapen om att snart kommer sista lönen in på kontot.
Tillbaka till arbetsförnedringen, deras lilla ersättning från f-kassan som inte kommer räcka.
Jag kommer få ta av mina sparpengar för att överleva. Ersättningen räcker inte ens till mina räkningar.
Har inte ens råd med mat till mig själv eller katterna.
Jag kan leva på mina sparpengar ett tag... Men hur länge håller det?
Jag hjälpte Camilla flytta till Halmstad i torsdags. Vem ska jag nu ha mina kaffedagar med, där vi bara sitter och snackar all världens smörja, vaxar benen, ja, all jävla önödig skit vi egentligen gjorde, men som var så uppskattat?
Allt sköljer över mig nu.
Jag har dragit mig undan mina vänner. Jag hatar det. Men så är det just nu.
Har inte umgåtts med Annie eller Erika och det gänget på hela sommaren.
Jag känner mig usel. Känner mig som världens sämsta vän. Jag hatar mig själv...
Jag vet inte hur många nätter jag lagt mig gråtandes nu... för många för att hålla reda på.
Mitt så kallade liv... Är det ens värt?
Jag orkar verkligen inte. Det kommer alltid tillbaka till samma punkt. Oavsett vad.
Så kommer det alltid tillbaka där jag sitter utan jobb, utan någon som helst glädje i livet.
Jag är ensam denna gången. Jag bor inte hemma hos mamma/pappa. Jag är inte längre sambo.
Jag är ensam. Totalt jävla ensam. Jag måste klara mig själv. Jag vet inte hur det kommer sluta för mig.
Förmodligen på gatan. Hemlös.
Jag gjorde iaf en bra grej igår, som jag försöker med emellanåt.
Det är inte mkt, men jag skänkte 300:- till cancerfonden.
Försöker skänka till välgörande ändamål så ofta jag kan. Olika varje gång.
Då känner man sig lite glad iaf, över att ha gjort dagens goda gärning.
Cinema- Skrillex <3
Jag har tappat all jävla lust till allt. Precis allt.
Jag sitter hellre hemma i min lägenhet än går utanför. Den enda gången är när jag verkligen måste.
Fast i min egna lägenhet. Jag skiter fullständigt i om jag inte har ngn mat, det bekommer mig inte.
Men nu börjar katternas mat ta slut, jag måste snart till affären.
Och så har jag blivit hundvakt över helgen, så jag måste rasta honom.
Men Mine kom och drog med mig hem till dom igår, och bjöd på tacos.
Det var jävligt uppskattat! Tack vännen!<3
Hon är så himla fin i sin lilla runda begynnande bebismage!^^,
Är så himla glad för deras skull! :) Snart får man hålla ett sånt där litet mirakel igen!^^,
Jag vet vad allt beror på. Det är en salig blandning av vad som händer i mitt så kallade liv just nu.
Vetskapen om att man blivit ratad, men inte riktigt vill inse det. Utan ändå håller hoppet uppe.
Vetskapen om att snart kommer sista lönen in på kontot.
Tillbaka till arbetsförnedringen, deras lilla ersättning från f-kassan som inte kommer räcka.
Jag kommer få ta av mina sparpengar för att överleva. Ersättningen räcker inte ens till mina räkningar.
Har inte ens råd med mat till mig själv eller katterna.
Jag kan leva på mina sparpengar ett tag... Men hur länge håller det?
Jag hjälpte Camilla flytta till Halmstad i torsdags. Vem ska jag nu ha mina kaffedagar med, där vi bara sitter och snackar all världens smörja, vaxar benen, ja, all jävla önödig skit vi egentligen gjorde, men som var så uppskattat?
Allt sköljer över mig nu.
Jag har dragit mig undan mina vänner. Jag hatar det. Men så är det just nu.
Har inte umgåtts med Annie eller Erika och det gänget på hela sommaren.
Jag känner mig usel. Känner mig som världens sämsta vän. Jag hatar mig själv...
Jag vet inte hur många nätter jag lagt mig gråtandes nu... för många för att hålla reda på.
Mitt så kallade liv... Är det ens värt?
Jag orkar verkligen inte. Det kommer alltid tillbaka till samma punkt. Oavsett vad.
Så kommer det alltid tillbaka där jag sitter utan jobb, utan någon som helst glädje i livet.
Jag är ensam denna gången. Jag bor inte hemma hos mamma/pappa. Jag är inte längre sambo.
Jag är ensam. Totalt jävla ensam. Jag måste klara mig själv. Jag vet inte hur det kommer sluta för mig.
Förmodligen på gatan. Hemlös.
Jag gjorde iaf en bra grej igår, som jag försöker med emellanåt.
Det är inte mkt, men jag skänkte 300:- till cancerfonden.
Försöker skänka till välgörande ändamål så ofta jag kan. Olika varje gång.
Då känner man sig lite glad iaf, över att ha gjort dagens goda gärning.
Cinema- Skrillex <3
