BaraÄmma

Se på fan. Ännu en sak som går åt helvete.
Suck. Jag orkar inte mer.
Hur länge kommer jag orka?
Hur länge kommer jag stå ut?

Allt är åt helvete.

Vågen visar på -27 kilo.
Jag borde jubla och hoppa dubbla hopp.
Men inte ens det glädjer mig längre.
Vad fan kan kan göra mig glad igen?

Återigen hade jag fått upp hoppet, och så bara raseras det igen.
Precis som förra gången. Fastän jag lovade mig själv att aldrig igen bli så glad och hoppas så mkt.
"Jag kanske kan komma ner efter den 27e". Jag blev själaglad.
Jag ville så gärna. Jag VILL så gärna.
Men nej. Det går inte.
Att avstånd kan få en att må såhär jävla dåligt. Fy fan.

Allt jag vill är jue bara att vara glad, vara lycklig. Men inte ens det får jag.
Jag vill hitta en mening med mitt liv igen.
Just nu är jag bara. Varken mer eller mindre. Jag bara är.
Inget jobb, ingen att älska, ingen fritid, ingen framtid.
Träffar mina vänner då och då, på lite kaffe, en fika i Gislaved eller bara lite shopping.
Har jag tur blir jag inringd att jobba helger.

Men det är inget riktigt liv.
Mina vardagar, när jag bara går hemma då?
Det är inget liv. Hade jag kunnat hade jag bytt bort mitt "liv".
Jag är inne i min dåliga period, och jag bara sjunker för var dag som går.
Jag tror jag håller på att gå in i väggen.

Och mitt hjärta det bara krånglar. Känner av det dag som natt.
Hur det pumpar, fort och ihärdigt. Känns som att det ska explodera ibland.
Ibland som att det håller på att hoppa ur bröstkorgen.
Jag känner av mitt hjärta helt enkelt.
Jag borde gå till doktorn. Jag är lite rädd, faktiskt.
Men. Som alltid går jag bara när det är akut.
För jag har faktiskt inte råd med att lägga ut 150:- på läkaren.
Jag äger för tillfället 120:- på banken.

Och tanken på att jag kanske får lämna bort mina katter gör mig bara mer ledsen, än vad jag redan är.
Någon av dem har fått den dåliga vanan att kissa lite varstans.
Först var det på M:s byxor. Sedan på 2 av mina egna par.
Sedan rev de ner min gardin och kissade på den.
Senaste var det min lilla "fåtölj" där det låg en påse rentvättade kläder, min väska och mina nycklar.
Jag kan inte ha en katt som kissar så.
Och bara lämna bort den ena, det gör jag inte.
De är helsyskon och har varit ihop sedan födseln.
Måste jag lämna bort, så blir det båda.
Jag hoppas jag inte tvingas göra det.
Då kommer jag verkligen gå under.