Amerikanskt fläskberg! Thats me!
Väl.
Jag vågade.
Efter att få ha stått ut med att mina nerver kollapsar dag efter dag, så fick jag nog.
Jag skrev som det var till M, eftersom jag inte fick tag i honom på varken telefon eller nån annanstans, så fick det bli på facebook.
Jag skrev att jag är kär i honom. Att jag mått skit de senaste veckorna.
La fram allt som det var. Och frågade samtidigt varför han gjort såhär. Om han är intresserad alls.
Jag fick iaf svar. Inte riktigt de svar jag ville, men svar fick jag.
För jag fick inte svar på om han är intresserad, det skrev han inte rakt ut.
Men han verkar iaf inte ha tappat intresset, så, visst finns det kvar.
Han vill iaf komma hit igen, så det betyder jue ngt!
Så jag ska inte deppa ihop för inget nu.
Det var nog bara att min gamla kära kamrat Höstdepression börjar visa sig alltmer nu.
Det slog helt enkelt slint i huvudet på mig i helgen.
Usch, värsta helgen på så jävla länge.
Jag tackar Mine för att hon drog med mig hem till henne i fredags!<3
Nu är det väl ganska så bra igen, tror jag.
Men att gå hemma om dagarna såhär.
Tristessen tar kål på mig!!! Fy faaaan vad tråkigt det är. Jag gör jue inget vettigt av mina dagar.
Det finns inget vettigt att göra. Göra saker kostar pengar, pengar som jag inte har.
Jag menar, visst är det kul med spelet. Men. Att sitta dagarna i ända för att man inte har annat att göra, det tar kål på det roliga med spelet. Oftast sitter jag bara och stirrar på skärmen, i timmar.
Till vilken nytta?
Usch. Jag vill bara att M kommer hit igen. Vill krama och pussa på honom igen. Jag vill att det ska hända ngt. Jag vill ha honom!>_< Vill inte vara singel längre.
Jag vill ha lite kärlek igen! Det var så längesen! Jag vill mysa, vill ha närhet.
Och tanken på att det inte kommer hända på iaf 2 månader till... det tar knäcken på mig.
Och det här med min viktnedgång. Det går för sakta. Det händer jue inget! >_<
Jag vill se resultat nån gång!
Det är mitt beroende nu. Det är allt jag tänker på. Eller. Inte allt. Men till stor del.
När jag tänker på mig själv. Så får jag bara upp en bild på näthinnan.
Ett fetto, i bikini. Jag äcklas av den varje gång. Det är så jag ser mig.
Som alla de där amerikanska bilderna man sett. Där valkarna hänger över dessa små tygstycken. Eller, det är knappt så man ser att de ens har en bikini på sig.
Så ser jag mig själv. Och det är ingen annan som förstår.
Jag vågade.
Efter att få ha stått ut med att mina nerver kollapsar dag efter dag, så fick jag nog.
Jag skrev som det var till M, eftersom jag inte fick tag i honom på varken telefon eller nån annanstans, så fick det bli på facebook.
Jag skrev att jag är kär i honom. Att jag mått skit de senaste veckorna.
La fram allt som det var. Och frågade samtidigt varför han gjort såhär. Om han är intresserad alls.
Jag fick iaf svar. Inte riktigt de svar jag ville, men svar fick jag.
För jag fick inte svar på om han är intresserad, det skrev han inte rakt ut.
Men han verkar iaf inte ha tappat intresset, så, visst finns det kvar.
Han vill iaf komma hit igen, så det betyder jue ngt!
Så jag ska inte deppa ihop för inget nu.
Det var nog bara att min gamla kära kamrat Höstdepression börjar visa sig alltmer nu.
Det slog helt enkelt slint i huvudet på mig i helgen.
Usch, värsta helgen på så jävla länge.
Jag tackar Mine för att hon drog med mig hem till henne i fredags!<3
Nu är det väl ganska så bra igen, tror jag.
Men att gå hemma om dagarna såhär.
Tristessen tar kål på mig!!! Fy faaaan vad tråkigt det är. Jag gör jue inget vettigt av mina dagar.
Det finns inget vettigt att göra. Göra saker kostar pengar, pengar som jag inte har.
Jag menar, visst är det kul med spelet. Men. Att sitta dagarna i ända för att man inte har annat att göra, det tar kål på det roliga med spelet. Oftast sitter jag bara och stirrar på skärmen, i timmar.
Till vilken nytta?
Usch. Jag vill bara att M kommer hit igen. Vill krama och pussa på honom igen. Jag vill att det ska hända ngt. Jag vill ha honom!>_< Vill inte vara singel längre.
Jag vill ha lite kärlek igen! Det var så längesen! Jag vill mysa, vill ha närhet.
Och tanken på att det inte kommer hända på iaf 2 månader till... det tar knäcken på mig.
Och det här med min viktnedgång. Det går för sakta. Det händer jue inget! >_<
Jag vill se resultat nån gång!
Det är mitt beroende nu. Det är allt jag tänker på. Eller. Inte allt. Men till stor del.
När jag tänker på mig själv. Så får jag bara upp en bild på näthinnan.
Ett fetto, i bikini. Jag äcklas av den varje gång. Det är så jag ser mig.
Som alla de där amerikanska bilderna man sett. Där valkarna hänger över dessa små tygstycken. Eller, det är knappt så man ser att de ens har en bikini på sig.
Så ser jag mig själv. Och det är ingen annan som förstår.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Vännen. Du är inte ett fläskberg, du har blivit jättefin!! Jag är lite orolig för dig, att det här med viktnedgången ska gå över styr. Jag hoppas verkligen att du slutar när du ligger på din målvikt och att du inte satsar på att bli smalare än så, för det kan bli farligt. Du är redan i farliga tankar. Men det fixar du!!! Hejja dig!!!
Trackback
