BaraÄmma

... men till vilken lycka? :/
Efter månader av knapp kontakt har vi börjat prata igen ganska frekvent och ofta, sms och telefon som skype.
Vi har börjat prata om att ses igen.

Jag har jobbat hela nyårshelgen, skoj eller inte. Men trots det har vi hörts av under hela nyårsafton, jag och M.
Jag ringde honom x antal ggr och vi pratade länge.
Det var guld och gröna skogar, men ändå visste jag, jag försökte intala mig själv att inte lyssna alltför mkt på hans prat. För han var jue full, som vanligt när allt det där pratet kommer igång.
Men jag var glad. Jag var överlycklig, och trängde undan det.
För det lät så bra, det var det jag ville höra.
Han var sådär extremt jävla söt och go, som jag har saknat så.

Igår kom han inte ihåg något. Ingenting. Säger han.
Han ville inte ens svara på om jag bara var ännu ett pinsamt fyllesamtal.
Men det lutar jue inte åt mer än att det är det som är närmast sanningen.

Jag trillade dit igen.
Nu sitter jag här med sårade känslor igen och vet varken ut eller in igen.
Jag vill inte må så jävla dåligt som jag gjorde i höstas. Jag vill inte. Jag var verkligen på botten och kravlade.

Jag fick ett fint avslut på året.
Låt inte året börja skit.