BaraÄmma

Jag får aldrig vara lycklig. Alltid se till andra i första hand. Aldrig få det jag vill.
Vad lever jag för liv?

Jag fick vara gravid. 1 gång. 6 veckor. Nästan 7 Tvivlar på att det nånsin kommer hända igen.

Fredagen den 13e april. En ödesdag som för evigt kommer vara min sorgedag.

Ingen som läser min blogg längre ändå... Måste få skriva av min frustration över att livet är så förbannat orättvist mot mig, gång på gång på gång. Jag orkar inte mer.

Jag har varit med om många deprissioner. Men denna tar allt.
Jag kommer inte kunna vara den starka denna gången. Jag är knäckt.
Totalt knäckt. Och än har det inte hänt.
Men nu är det bara dagar kvar. Kommer jag vara densamma igen?
Kommer Emma finnas kvar?

Jag lever tydligen för andra. Jag kan lika gärna sluta leva, låta allt rulla på.
Hej och välkommen tillbaka självsvält!