BaraÄmma

Fan vilken jävla söndag det är... allt är åt helvete...
Varenda gång jag hör minsta lilla ljud från trappuppgången bara önskar jag att det inte är Tazze som kommer hem.
Jag är så trött på allt nu... så jävla trött...

Allt handlar om honom, han mår dåligt, han orkar inte nånting, det är synd om honom...

MEN HALLÅ!? JAG DÅ?
Ingen bryr sig verkar det som.
Jag må visa upp en glad sida, men det är fan inte vad jag känner inombords...
Vem är det som ringer och hör hur det är med mig?
Vem är det som skickar ett sms och frågar hur jag mår?
Ingen hör av sig.
Jag verkligen älskar det.
Men å andra sidan är jag den som man får dra ur allt ifrån.
Men det vet jue de som känner mig, men det är ingen som gör det.

Jag blev så jävla trött på att jag får fixa allt här hemma, vad det än handlar om.
Han orkar jue inte, för han mår jue sååå dåligt, att han inte gör ngt här hemma.
Jag dammsuger, jag tvättar, jag diskar, jag städar... Men fan inte mer nu. Jag slutar vara hans lilla hemmafru nu.
Det skulle jag fan ha gjort från allra första dagen det tog slut...

Och jag gör inget annat än ringer hyresvärden. Men inte fan svarar han heller.
Jag ballar verkligen ur, om när jag nu får tag i honom, och han säger att han backar om lägenheten...
Då vet jag verkligen inte vad jag gör. För nu vill jag bara härifrån.
Jag ser fortfarande det som att jag SKA flytta på fredag, trots att jag inte fått fixa NÅNTING angående en flytt.

Imorgon är det mycket att stå i.
Arbetsförmedlingen, ställa mig på vikariebanken inom barnomsorgen, ringa hyresvärden ytterligare, ringa läkaren, ringa handläggaren på AMO... och inte fan är det något roligt ÖVERHUVUDTAGET med allt detta.
Personalfest på fredag, så en runda inom systemet blir det nog också när jag ändå är i Gislaved.

På tisdag ska jag iaf till Ullared med Camilla. Måste hitta lite nya plagg, och kanske ngt snyggt att ha på sig på fredag. Hittar jag inget då så åker jag fan till Jönköping själv om ingen kan eller vill följa med.

Nu ska jag rensa kattlådan.