BaraÄmma

Det har gått bra att jobba idag. Klistra på ett leende i 8 timmar, det fixar jag lätt.
Började jobba 12.30-20.30 idag. Kändes konstigt att svansa som en liten hundvalp bara.
Men det är jue ett nytt system de kör med, och innan man kommit in i allt igen.
Men det har gått bra och det var kul att komma tillbaka!

Men. Jag är bra på att klistra på mitt leende.
Jag har nog blundat för det de senaste dagarna, men nu börjar det fan bli åt helvete igen.
Jag vill bara lägga mig på sängen och ruttna bort.
Nu är allt sådär skit igen, vart tog mitt glada positiva jag av? :/
Allt går som på vana, jag gör vad jag ska, men inte mer än så.

Jag känner inte ens någon glädje att det märks på jobbkläderna att jag gått ner 14 kilo. 1 storlek mindre på byxorna, kanske rent av 2. Och att det syns på tröjan... Var är glädjen, det var jue det jag ville, att det skulle märkas och synas!
Nej, jag är helt jävla väck. Mitt vanliga glada jag... vart tog det vägen? :/
Jag vill ha tillbaka det, jag trivs inte just nu!!!

Att jag inte sover på nätterna har säkert med det att göra. Helt jävla säkert.
Jag fattar inte varför jag inte somnar av mina jävla sömntabletter!!!!? De ska jue hjälpa mig! :(
Jag vill jue bara sova och må bra igen!

Känner mig jävligt dissad också. Det spelar väl roll det med.

Imorgon kommer iaf min soffa. Den är efterlängtad. Men det ligger en jävla massa saker på sängen som fortfarande står kvar. Får slänga den till helgen.
Det ser ut som fan här hemma också. Har ingen ork eller lust att göra något åt det. Allt är som bortblåst.

Jag vill bara sova och vara glad. Är det så himla mkt begärt? :/