BaraÄmma

Nu har mina hjärnspöken varit igång igen... och ställt till det i huvudet på mig.
Jag trodde jag skulle slippa de dåliga stunderna, nu när jag kommit bort ifrån det dåliga.

Men ack, så fel jag än en gång hade.
Nu sitter jag här ensam... nu har jag gjort det där som jag så länge velat...
Men är jag gladare för det?

Jag har blivit av med 1 del av alla mina orosmoment i livet... men... alla andra är kvar...
Hur fan ska det gå för mig?
Mitt huvud är helt jävla fucked up... min hjärna... jag vill slippa hjärnspökena. Eller.
Jag vet inte. En del av dem vill tro att det kommer bli. Men en annan del vet att det aldrig kommer ske.

Jag har en hyra, en massa räkningar att betala... ensam.
Ingen som man längre kan dela kostnaden med. Med min lilla ersättning... hur fan ska jag överleva? :/
Jag kommer inte ens ha råd med mat... vad ska det nånsin bli av mig? :/

Camillas mobila bredband bara fuckar upp sig, hänger sig, låter mig inte bli uppkopplad.
Hur fan kan man vara så jävla beroende av internet, ska internet ha så jävla stor betydelse i livet, för att man ska ha kontakt med omvärlden? När faan blev det så?
Jag är för dålig för att höra av mig till folk... men de är fan inte bättre än mig... Blir alltid att jag ska sitta och lyssna på deras jämer, men aldrig är det någon som frågar mig, hur jag har det... Hur länge till orkar jag vara den "starka"?
Jag bara väntar på den dagen då jag kommer bryta ihop...
Jag vet vilka mina vänner är, de som jag bryr mig allra mest om... och de vet sannerligen vem dom är! Resten... kan dra dit pepparn växer, och lära sig ta hand om en vänskap. Det är inte alltid bara på ena hållet, det måste alltid få finnas två sidor.

Ikväll har det blivit 2 filmer. När inte internet ville utan bara bråkar med mig.
Det blev inte Himlen är oskyldigt blå. Mine skulle fixa den till imorgon, så får spara den tills dess.
Jag hittade ett tomfodral där det stod filmer på skivan bland röran jag packat upp idag.

Mestadels bara dåliga filmer. Men vad gör man, när man inte har ngt annat att titta på?
Det blev först John Tucker must die. Typisk jävla amerikansk tjejfilm. Kräkmedel.
Den andra blev Eragon. Har inte sett den sen den gick på bio, för mer än 4 år sen i Göteborg... Lite historia på det, men det tar vi en annan gång...

Sova kan jag inte heller göra. Måste ringa doktor Staffan när jag vaknar.

Faan. Varför ska jag känna såhär? Jävla hjärnspöken... Jag är för feg för att göra ngt.